Smärtskala!
Min Smärtaskala:
0= Ingen smärta. (Smärtan är aldrig på noll för mig, det har hänt 2 gånger i mitt liv under några dagar, men nu var det 5 år sedan jag hade en dag utan smärta).
1= Mycket svag smärta (mest en känsla av full blåsa)
2= Svag smärta (känsla av tryck över blåsan och full blåsa)
3= Svag till medel smärta( tryck, känsla av full blåsa, smärta, men kan ändå klara av dem flesta aktiviter)
4= Medelsmärta (tryck, känsla av full blåsa, smärtan är påtaglig och påverkar orken men kan ändå arbeta till viss del, oxascand i kombination med panodil kan i ibland ge ganska bra lindring 1-2 timmar)
5= Medelstark smärta (tryck, full blåsa, smärtan är mycket påtaglig, jag har svårt att tänka klart, svårt att orka, Tramadol och oxascand kan lindra en del för några timmar)
6 = Stark smärta (här börjar jag få en mycket stor påverkan på mitt dagliga liv, min koncentrationspåverkan och orken att utföra mitt arbete eller hushållsarbete samt att prata i telefon eller direkt med männsikor)
7= Svår smärta (här börjar illamåendet och yrsel, koncentrationssvårigheter och nästan ingen ork alls, väldigt svårt att utföra arbete eller hushållsarbete, kan fortfarande gå, Tramadol, Oxascand + panodil hjälper sällan här, har svårt att vara still, vrider mig av och an)
8= Mycket svårt smärta (illamående, yrsel, kan bara ligga i sängen eller sitta i soffan och se en film dock med stora koncentrationssvårighter, kan inte vara i samma ställning mer än någon minut, vrider mig av och an, vaknar ofta på natten, har svårt att äta, orkar inte prata i telefon, kan få viss lindring av morfintabletter)
9= Extrem smärta (illamåande, kräkningar, andingsvårighter, panikattacker, inga smärtstillande hjälper, kan bara ligga ner, benen bär mig inte så kan inte hämta tex vatten själv, händerna skakar, kan inte läsa eller se på tv kan nästan inte äta någonting, kan inte prata, har mycket svårt att sova trots sömnmedel)
10= Värsta tänkbara smärta (påverkat allmäntillstånd, måste ha bettskena annars biter jag sönder läppar och tunga, stora andningssvårighter, kräkningar, ser blixtar och stjärnor framför ögonen hela tiden, förlorar medvetandet i omgångar, kan inte sova alls, kan inte äta, har ingen uppfattning om tid på dagen, måste ha hjälp att få i mig vatten, händerna skakar okontrolerbart, kan inte prata alls).
Så ser det ut för mig, men alla har vi våra olika symptom på smärta och alla upplever vi smärta på olika sätt.
Min smärta brukar normaldagar ligga mellan 4 -6
Min smärta under smärtattacker mellan 7-10 (dessa smärtattacker kommer ofta, och kan vara i allt mellan 3 dagar till 3 månader som längst, ofta hinner jag inte ha mer än 2-3 normaldagar innan det är dags för en ny smärtattack. Min smärta bra dagar 2-3 (dessa kommer oerhört sällan, var annan månad ungefär, kan vara upp till 5 dagar, men aldrig längre)
Superbra dagar 1 (uppskattningsvis inträffar dessa 3-4 gånger per år och varar aldrig längre än 3 dagar)
Jag kan inte förstå hur det kan vara möjligt att smärtan kan ligga på mellan 7-10 i 8-10 veckor för mig. Under dessa perioder påverkas jag oerhört mycket psykiskt, håller nästan på att förlora förståndet skulle jag säga, jag klättarar på väggarna, biter sönder händerna, jag är så rädd att jag en dag verkligen ska bli knäpp och gå förlorad helt i smärtan. Det är fullständigt omänskligt, oetiskt och fruktansvärt oansvarigt att man i sjukvården idag lämnar människor ensamma med så svår smärta! När jag har så ont borde jag få läggas in och få lustgas, morfinpump och dropp för att ersätta vätske och näringsförlusten. Det borde alla som har så svårt smärta få! Alla vi med IC! Det vet jag att patienterna får i England. I början åkte jag till akuten, men jag har slutat med det, man blir bara illa behandlad, utsatt för ökad smittorisk av alla andra sjuka, får ingen smärtlidring eller i bästa fall en spasmofenspruta som vid det här laget inte har en chans att lindra ens lite grand. Man åker hem med mer smärta än när man kom dit på grund av stressen och utmattningen av att ha befunnit sig 10 timmar i väntrummet. Det är ingen mening tyvärr.
Som ni förstår så är det smärtan som är mitt huvudsymptom, trängningarna kommer lite i andra hand, men jag skulle säga att jag under en normaldag ligger runt 20-30 toabesök och under en smärattack, 40-50.
En dag ska vi tillsammans marschera in till Socialstyrelsen och kräva en ändring, vi har rätt till vård, vi har rätt till smärtlindring och vi har rätt till ett värdigt liv! Eller hur?! Vi måste hålla ihop och kämpa tillsammans för att få samma rättighter som patienter i USA och England!
0= Ingen smärta. (Smärtan är aldrig på noll för mig, det har hänt 2 gånger i mitt liv under några dagar, men nu var det 5 år sedan jag hade en dag utan smärta).
1= Mycket svag smärta (mest en känsla av full blåsa)
2= Svag smärta (känsla av tryck över blåsan och full blåsa)
3= Svag till medel smärta( tryck, känsla av full blåsa, smärta, men kan ändå klara av dem flesta aktiviter)
4= Medelsmärta (tryck, känsla av full blåsa, smärtan är påtaglig och påverkar orken men kan ändå arbeta till viss del, oxascand i kombination med panodil kan i ibland ge ganska bra lindring 1-2 timmar)
5= Medelstark smärta (tryck, full blåsa, smärtan är mycket påtaglig, jag har svårt att tänka klart, svårt att orka, Tramadol och oxascand kan lindra en del för några timmar)
6 = Stark smärta (här börjar jag få en mycket stor påverkan på mitt dagliga liv, min koncentrationspåverkan och orken att utföra mitt arbete eller hushållsarbete samt att prata i telefon eller direkt med männsikor)
7= Svår smärta (här börjar illamåendet och yrsel, koncentrationssvårigheter och nästan ingen ork alls, väldigt svårt att utföra arbete eller hushållsarbete, kan fortfarande gå, Tramadol, Oxascand + panodil hjälper sällan här, har svårt att vara still, vrider mig av och an)
8= Mycket svårt smärta (illamående, yrsel, kan bara ligga i sängen eller sitta i soffan och se en film dock med stora koncentrationssvårighter, kan inte vara i samma ställning mer än någon minut, vrider mig av och an, vaknar ofta på natten, har svårt att äta, orkar inte prata i telefon, kan få viss lindring av morfintabletter)
9= Extrem smärta (illamåande, kräkningar, andingsvårighter, panikattacker, inga smärtstillande hjälper, kan bara ligga ner, benen bär mig inte så kan inte hämta tex vatten själv, händerna skakar, kan inte läsa eller se på tv kan nästan inte äta någonting, kan inte prata, har mycket svårt att sova trots sömnmedel)
10= Värsta tänkbara smärta (påverkat allmäntillstånd, måste ha bettskena annars biter jag sönder läppar och tunga, stora andningssvårighter, kräkningar, ser blixtar och stjärnor framför ögonen hela tiden, förlorar medvetandet i omgångar, kan inte sova alls, kan inte äta, har ingen uppfattning om tid på dagen, måste ha hjälp att få i mig vatten, händerna skakar okontrolerbart, kan inte prata alls).
Så ser det ut för mig, men alla har vi våra olika symptom på smärta och alla upplever vi smärta på olika sätt.
Min smärta brukar normaldagar ligga mellan 4 -6
Min smärta under smärtattacker mellan 7-10 (dessa smärtattacker kommer ofta, och kan vara i allt mellan 3 dagar till 3 månader som längst, ofta hinner jag inte ha mer än 2-3 normaldagar innan det är dags för en ny smärtattack. Min smärta bra dagar 2-3 (dessa kommer oerhört sällan, var annan månad ungefär, kan vara upp till 5 dagar, men aldrig längre)
Superbra dagar 1 (uppskattningsvis inträffar dessa 3-4 gånger per år och varar aldrig längre än 3 dagar)
Jag kan inte förstå hur det kan vara möjligt att smärtan kan ligga på mellan 7-10 i 8-10 veckor för mig. Under dessa perioder påverkas jag oerhört mycket psykiskt, håller nästan på att förlora förståndet skulle jag säga, jag klättarar på väggarna, biter sönder händerna, jag är så rädd att jag en dag verkligen ska bli knäpp och gå förlorad helt i smärtan. Det är fullständigt omänskligt, oetiskt och fruktansvärt oansvarigt att man i sjukvården idag lämnar människor ensamma med så svår smärta! När jag har så ont borde jag få läggas in och få lustgas, morfinpump och dropp för att ersätta vätske och näringsförlusten. Det borde alla som har så svårt smärta få! Alla vi med IC! Det vet jag att patienterna får i England. I början åkte jag till akuten, men jag har slutat med det, man blir bara illa behandlad, utsatt för ökad smittorisk av alla andra sjuka, får ingen smärtlidring eller i bästa fall en spasmofenspruta som vid det här laget inte har en chans att lindra ens lite grand. Man åker hem med mer smärta än när man kom dit på grund av stressen och utmattningen av att ha befunnit sig 10 timmar i väntrummet. Det är ingen mening tyvärr.
Som ni förstår så är det smärtan som är mitt huvudsymptom, trängningarna kommer lite i andra hand, men jag skulle säga att jag under en normaldag ligger runt 20-30 toabesök och under en smärattack, 40-50.
En dag ska vi tillsammans marschera in till Socialstyrelsen och kräva en ändring, vi har rätt till vård, vi har rätt till smärtlindring och vi har rätt till ett värdigt liv! Eller hur?! Vi måste hålla ihop och kämpa tillsammans för att få samma rättighter som patienter i USA och England!
Kommentarer
Trackback
