Livet går vidare...
Nu börjar jag väl må lite bättre psykiskt men bara lite. Jag tog mod till mig och gjorde ett återbesök på Smärtcentrum på Östra Sjukhuset i Göteborg. 2006 när jag kom dit första gången blev jag så illa behandlad att det knäckte mig totalt. Jag fick en helt fruktansvärd smärtläkare som hånade mig och sa att han inte trodde att jag hade någon smärta, att jag bara var lat och inte ville arbeta, jag har ju skrivit om det några gånger tidigare här på bloggen. Men efter mycket övertalande och med stöd av min familj så gick jag dit igen för att få träffa en ny läkare. Den här gången verkar det som att jag faktiskt ska få lite hjälp. Jag vågar inte hoppas för mycket men deras inställning till människor med smärta verkar ha ändrats sedan den överläkaren slutade som också var ansvarig för hela avdelningen.
Jag upplevde att jag för första gången på 9 år blev tagen någorlunda på allvar när jag beskrev mina symtom och hur jag har det. Jag ska nu få börja arbeta med en sjukgymnast som kan en del av det här med hur bäckenbottenmuskelaturen påverkar smärtan i blåsan, som jag skrev om här, klicka! Och jag ska även påbörja en smärtstillande behandling med ketamine. Det är ett narkosläkemedel som man ger i väldigt små doser via dropp och det kan då om man har tur dämpa nervsmärta. Jag ska göra en serie behandlingar under mars månad. Jag återkommer och berättar hur det går! Problemet är att man har sett att ketamine i höga doser kan ge upphov till skador i blåsan och till och med framkalla IC hos de som missbrukar ämnet så jag känner mig lite rädd och orolig. Men jag hoppas att när jag får det i så pass minimala doser att jag inte ska behöva vara orolig. Läkaren har läst om det och verkar väldigt kunnig. Så håll tummarna för mig! Funkar det för mig så kanske det funkar för er!
Jag skulle också vilja kommentera Patrik Hansons inlägg om installationer i blåsan med lidocaine och natriumbikarbonat! Jag har själv prövat detta och jag skrev om det här, klicka! Det finns många olika "cocktails" med olika variationer på samma medel som man kan spruta in för att bedöva och lindra blåsan och som jag tidigare skrivit så är det här det absolut bästa att pröva om man är nydiagnostiserad med IC. Det har visat sig ha väldigt bra effekt ju tidigare man får behandlingen. Jag fick tyvärr inte pröva det för än efter 7-8 år och då var mitt urinrör så söndertrasat och känsligt och mitt nervsystem/smärtsystem redan så upptrissat att det inte gick att upprepat föra in en katetern via urinröret för att spruta in medlet. Medlet bedövade smärtan i blåsan för mig under ca 30-40 minuter, så på det sättet var det en succé. Men insättningen av katetern gjorde så ont och retade upp urinrörets nerver vilket efter några timmar gav mig den värsta smärtan jag någonsin upplevt och jag fick mycket blödningar. Smärtan gjorde mig sängliggande i flera månader efter varje försök. Jag prövade det här två gånger och det gick totalt åt helvete båda gångerna. Men jag vill ändå understryka att detta är ovanligt och för många är det här en fantastisk upplevelse av smärtlindring som ger livet tillbaka! Funkar det inte första gången kan man experimentera med doseringen och tillsätta ytterligare ett preparat, ni kan läsa recepten som oftast används här, klicka! Jag skulle rekommendera alla att pröva det, även om just jag blev sämre av det.
Grattis till dig Patrik! Vad underbart att du är smärtfri och har större kapacitet! Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter här och hjälper andra i samma situation!
Kämpa på allihop och kom ihåg att ni inte är ensamma! Många, många kramar från Silverfox!
